onsdag 2 september 2015

Helmuth Ternberg efter andra världskriget

Om  Helmuth Ternbergs liv efter andra världskriget (läs första delen).

Efter andra världskriget uppmärksammades C-byrån i ett flertal utredningar och även rättegångar. Dessa gällde dels byråns relationer till Axelmakterna under kriget, dels misstankar om ekonomiska oegentligheter. Bland annat gällde det den så kallade Skandistål-affären där ett privat bolag startat av Ternberg och andra ledande personer på C-byrån misstänktes ha tjänat stora pengar på bland annat vapenhandel under kriget. En annan skandal gällde den tyska krigskassan i Norge som ska ha förts till Stockholm från Lillehammer av C-byrån och därefter försvunnit.

På grund av all denna negativa uppmärksamhet beordrade försvarsminister Allan Vougt försvarsstabschefen C. A. Ehrensvärd att upplösa C-byrån och avskeda dess chef Petersén. Ternberg fick följa med sin chef. Ehrensvärd skriver i sin dagbok [7]:
Vougt har meddelat mig att han önskat att major Peterséns tjänstgöring på C-byrån omedelbart upphör. Motivet var främst att regeringen, om frågor uppkommer rörande samarbetet med andra länders underrättelsetjänst under kriget, önskar att kunna meddela att CP inte längre var i svenska underrättelseväsendets tjänst (…) Jag bestämde att en av CP:s närmaste män skulle avsluta sin tjänst samtidigt som CP.
C-byrån ersattes av T-kontoret under ledning av Thede Palm. Eftersom Ternbergs kontaktnät huvudsakligen fanns på den förlorande sidan i kriget kan man ju tro att han skulle vara av föga nytta för den nya organisationen. Men så ser inte spelreglerna ut i underrättelsevärlden. Den nazi-tyska underrättelsetjänsten (i alla fall öst-spionaget) fortsatte verka utan avbrott efter kriget, först i den halvofficiella Gehlen-organisationen som 1956 blev Västtysklands officiella underrättelsetjänst. Så Ternbergs kontaktnät var av stor nytta även under de första åren efter kriget, och han var knuten på konsultbasis till T-kontoret.

Så kallat Trekantsmöte med de svenska, norska och danska underrättelsetjänsterna.

Thede Palm kommenterade [5]:
HT var en komplicerad människa. Han var också en charmerande människa, och de första åren var han i sig en upplevelse, som man gladde sig åt att få möta. Hans sämre egenskaper kom fram, åtminstone för mig, först senare, efter kriget. Han kände sig illa behandlad - av mig vill jag hoppas endast undantagsvis. Men han blev, objektivt sett, mer besvärlig efter hand. Det sammanföll med att han drack för mycket och vid högre ålder gick det inte bra. Sista gången jag såg honom var i Tyskland, där han funnit en dam som underhöll honom.
Thede Palm

1952 emigrerade Ternberg till Tyskland och började arbeta direkt för Gehlen-organisationen. Han fortsatte att stödja T-kontoret med kontakter i Tyskland och även med spionaget mot Baltikum. Ternberg ska även ha haft kontakter med T-kontorets efterträdare IB och bland annat 1966 tagit initiativ till ett samarbete mellan IB och Jesuitorden om underrättelseutbyte rörande öststaterna [2].

Enligt Jan Bergman [1] var Ternberg djupt engagerad i uppbyggnaden av en ”motståndsrörelse mot kommunismen”. Chefen för ”Stay Behind” i Sverige Alvar Lindencrona ska ha varit en medarbetare till Ternberg. En personakt över Ternberg ska ha upprättats av östtyska Stasi i början av 50-talet. Den innehöll flera övervakningsrapporter från Ternbergs resor och hans kontakter med Organisation Gehlen. Enligt akten var Ternberg aktiv i underrättelsekretsar till i alla fall 1964.

De sista åren ska Ternberg varit sambo med frau Ruth Kraff i Worms i Tyskland och han dog den 24 maj 1971 i Tyskland. Ternberg är begravd på Galärvarvets kyrkogård och på minnesstenen står det "Fäderneslandets öga och öra 1940-1945".

Källor:
[1] Jan Bergman ”Sekreterarklubben” Nordstedts 2014 
[2] Peter Bratt "IB och hotet mot vår säkerhet" Gidlunds 1973
[3] Lennart W. Frick & Lars Rosander ”Bakom hemligstämpeln” Historiska Media 2004
[4] Thomas Jonter "Rikets ögon och öron", till utställningen "Spionen" på Nordiska museet 1999.
[5] Thede Palm ”Några studier till T-kontorets historia”
[6] Erika Schwarze "Kodnamn Onkel" (för- och efterord Lena Svanberg) Bonniers 1993
[7] Maj Wechselman "De bruna förbindelserna" Ordfront 1995

Helmuth Ternberg under andra världskriget

Om  Helmuth Ternbergs liv under andra världskriget (läs första delen).

I slutet av 30-talet, i samband med upprustningen av det svenska försvaret är Helmuth Ternberg tillbaka på Dalregementet. Efter det sovjetiska anfallet på Finland den 30 november 1939 mobiliseras Ternberg till finska gränsen som underrättelseofficer och chef för avdelning 1B, VI arméfördelningen. Hela avdelningen består av tre personer, förutom Ternberg, tolkarna Gunnar Jarring och Fahle Isberg.

Jarring beskriver 1993 Ternberg på följande sätt [6]:
Ternberg var en flegmatisk man som rörde sig långsamt och omständigt och alltid såg lika oberörd ut. Han hade definitivt anlag för underrättelsetjänst.
[…]
Ternberg hade ingen aning om vad en underrättelseofficer egentligen skulle göra. Han byggde upp en egen underrättelseverksamhet. Han skapade ett eget system med stafetter i Kemijärvi och Rovaniemi som skulle rapportera rysk aktivitet. Vi fick inte gå över gränsen men Ternberg gjorde det ändå, i civila kläder, och tog kontakt med folk. Typiskt för honom.
Ternberg anmälde sig som Finlandsfrivillig men han inte inställa sig innan Vinterkriget tog slut.

Gunnar Jarring blev senare placerad på den nybildade hemliga militära underrättelsetjänsten C-byrån (kallades ursprungligen G-sektionen). På denna medverkade han i rekryteringen av bland annat Johannes Hedberg, Thede Palm, Algot Törneman och Helmuth Ternberg som blev andreman till chefen, major Carl Petersén. Ternberg fortsätter som ställföreträdande chef fram till krigsslutet. Efter kriget ska försvarstabschefen Ehrensvärd beskrivit Ternberg som "en konstnärsnatur, uppslagsrik och effektiv" och sagt att han hellre skulle sett Ternberg som chef för C-byrån än Petersén [3].

Carl Petersén

På C-byrån ansvarat Ternberg bland annat för kontakter och informationsinhämtning i Tyskland, Finland och Sovjet. Han är ofta i Tyskland där han kallas ”unser Schwedischer Freund” (”vår svenske vän”) på den tyska underrättelsetjänsten Abwehr i Berlin. Han får också ett så kallats Sonderausweis (en sorts inrikespass) av Abwehr som gjorde det möjligt för honom att åka tåg fritt i Tyskland under kriget. Speciellt goda kontakter ska Ternberg haft med ”Fremde Heer Ost” under Reinhard Gehlen som stod för kunskapsinhämtningen österut.

I juni 1940 ser han till att Dagens Nyheter ackrediterar honom som ekonomen Georg Bross i Estland och Litauen. Som ”Sonderkorrespondent” för Norrköpings Tidningar ska han ha följt den tyska armen på östfronten fram till Stalingrad och kontinuerligt lämnat rapporter hem och till Gehlen.  Det berättas om Ternberg att han vid ett tillfälle kapat en sovjetisk färja från Tallin med ett lok ombord och överlämnat detta till tyskarna [2]. Ternberg ansvarar efter hemkomsten för transport av personal från Baltikum till Gotland med hjälp av Curt Andreasson som senare ansvarade för T-kontorets spionage mot Baltikum.

Ternberg medverkade till att det tyska slagskeppet Bismarcks kunde sänkas. Han gav den norske militärattachén i Stockholm, Alfred Roscher-Lund, upplysningar om fartygets exakta kurs 20 maj 1941. Denne förmedlade dessa till britterna som därmed kunde sänka fartyget [4]. Helmuth Ternberg ansvarade för värvningen av Erika Wendt (född Erika Schwarze) sekreterare vid tyska beskickningen i Stockholm som agent. Wendt får kodnamnet Onkel. Ternbergs personliga charm förefaller varit en mycket stor del av Wendts motivation för att arbeta för svenskarna. Efter en tid överlämnas ansvaret för Onkel från Ternberg till Börje Brattberg.

Erika Wendt

Ternberg startade en arbetsgrupp på C-byrån (troligen 1944) för att göra ekonomisk-politiska analyser av de stridande parterna. Denna gav senare upphov till Östekonomiska byrån där Ternbergs vän Jan Rydström blev chef. Ternström medverkade i Östekonomiska byrån som en resande kunskapare. Östekonomiska byrån kom senare att spela en roll i kampen mellan T-kontoret och Birger Elmérs IB.

Helmuth Ternberg var också inblandad i Raoul Wallenberg och dennes verksamhet. För det första så var Ternbergs bror Egon en av Raoul Wallenbergs gudfäder så det fanns en rent personlig koppling. För det andra var Ternberg ansvarig för C-byråns bevakning i Ungern. Detta arbete bedrevs bland annat genom täckföretaget ”Mellaneuropeiska handelsaktiebolaget” som grundats i samarbete Wallenbergsfären (som själv aktivt arbetade med underrättelseinhämtning) och en av de anställda på företaget var Raoul Wallenberg.

I nästa del behandlas Ternbergs verksamhet efter andra världskriget.

Källor:
[1] Jan Bergman ”Sekreterarklubben” Nordstedts 2014 
[2] Peter Bratt "IB och hotet mot vår säkerhet" Gidlunds 1973
[3] Lennart W. Frick & Lars Rosander ”Bakom hemligstämpeln” Historiska Media 2004
[4] Thomas Jonter "Rikets ögon och öron", till utställningen "Spionen" på Nordiska museet 1999.
[5] Thede Palm ”Några studier till T-kontorets historia”
[6] Erika Schwarze "Kodnamn Onkel" (för- och efterord Lena Svanberg) Bonniers 1993
[7] Maj Wechselman "De bruna förbindelserna" Ordfront 1995

Helmuth Ternberg - en legendarisk underrättelseman

I sista kapitlet av Sam Nilssons bok "T-kontoret: Underrättelsetjänst och västsamarbete" om fortsatta forskningsuppslag står följande

Den smått legendariske Helmuth Ternberg skulle förtjäna en egen forskningsinsats resulterande i något biografiskt verk.
Dock konstaterar Nilsson att detta sannolikt inte kommer att ske eftersom det finns för få källor, tillräckligt mycket är inte känt om Ternberg för att räcka till en egen bok. Det är inte bara i Nilssons bok som Ternberg spelar en viktig roll, och i detta inlägg har jag försökt samla ihop en del av det som skrivits om honom på olika håll.

Vi kan börja med namnet: enligt Lena Svanberg [6] står Ternberg i de militära rullorna som Hellmuth men den mer traditionella stavning Helmuth verkar vara den mest använda. Enligt Jan Bergman [1] ska en vän till Ternberg sagt att de två l:en berodde på en felstavning hos en myndighet.  Han använde dock oftast smeknamnet ”Teddy”. Förnamnet kommer från modern Augusta Limberg (född 1856) som tillhörde en balttysk familj och växte upp på ett godset Marienhof i Lifland. Vintrarna tillbringades i S:t Petersburg. Modern var utbildad lärarinna med examen från Dorpats universitet 1875.

Fadern Robert Ternberg var svensk mariningenjör och föräldrarna träffades på Krim. De gifte sig 1889 och bosatte sig i Sverige. 1890 får de sonen Egon (som också gör militär karriär och blir kommendörkapten) och den 13 september 1893 födds Helmuth. Familjen bor i en våning på Riddargatan 51 på Östermalm. 1903 dör fadern Robert Ternberg. För att klara försörjningen hyr modern ut rum i lägenheten. Hemma lärde sig Ternberg, förutom svenska, både tyska och ryska. Uppfostran ska ha varit gammaldags och Ternberg var genom livet galant mot damer, med ett artigt och belevat sätt.

1913 blir Ternberg kadett på Krigshögskolan Karlberg i Stockholm och går ut 1915 med usla betyg på grund av dåligt uppförande. Efter krigsskolan hamnar han på Dalregementet I13 i Falun och slutar som kapten. 1932 (även årtalen 1925 och 1931 förekommer i litteraturen) lämnar han armén och blir reservstatkapten. Efter militären arbetar han några år på Törnbloms reklambyrå men går sedan till sjöss och tjänstgör både som matros och eldare på Nordsjön och Medelhavet. Senare arbetar han på Marabou där han blir vän med ägaren, disponent Henning Throne-Holst.

Helmuth Ternberg

1933 finns han i Tyskland där han, som han själv uttrycker det, ”gör Torsten Kreuger, Stockholms-Tidningens ägare, vissa tjänster”. Enligt uppgift [7] är Ternberg under denna period intim vän med Rutger Essén, ordförande i Sveriges Nationella Förbund och en centralgestalt inom den svenska nazistiska rörelsen. På trettiotalet är han gift med modetecknerskan Britta Dahl. De skiljer sig 1938. År 1941 gift med Magriete Grosvald, född i Riga, fram till sin död.  Ternberg ska ha beskrivit äktenskapet som en ”räddningsgärning”. Ternberg ska också haft en relation med konstnären Ebba Ridderstad (f. Pauli) med vilken han hade en son [5].

Helmuth Ternberg

Enligt Gunnar Jarring ska Ternberg ha rekryterats av Carlos Adlercreutz informella uppbyggnad av en hemlig militär säkerhetstjänst. Ternberg tog därefter officiellt uppdrag hos Torsten Kreuger i Berlin (igen?) samtidigt som han fick sin agentutbildning av tyska Abwehr [1].

I nästa del behandlas Ternbergs verksamhet under andra världskriget.

Källor:
[1] Jan Bergman ”Sekreterarklubben” Nordstedts 2014 
[2] Peter Bratt "IB och hotet mot vår säkerhet" Gidlunds 1973
[3] Lennart W. Frick & Lars Rosander ”Bakom hemligstämpeln” Historiska Media 2004
[4] Thomas Jonter "Rikets ögon och öron", till utställningen "Spionen" på Nordiska museet 1999.
[5] Thede Palm ”Några studier till T-kontorets historia”
[6] Erika Schwarze "Kodnamn Onkel" (för- och efterord Lena Svanberg) Bonniers 1993
[7] Maj Wechselman "De bruna förbindelserna" Ordfront 1995

fredag 21 augusti 2015

Reaktioner på IKEA-morden

Förra veckans dubbelmord på IKEA i Västerås har naturligtvis gett upphov till en mängd kommentarer på bloggar och dylikt. Kanske till och med ovanligt många på grund av den upplevda motvillighet hos etablerade media att rapportera allt de vet. Här har jag på känt manér samlat en del av de mest intressanta blogginläggen om denna händelse.

På Flashback har det spekulerats vidlyftigt om det hela och en hjälpsam användare postade följande sammanfattning (vidarebefordrad till Sweddit av Slapmesillymusic):

  
Nationell.nu rapporterar att de fått ett betydande genomslag för sina skriverier:
Nationell.nu har börjat leva lite igen, för första gången på år.
Cirka 100 000 läste en av våra artiklar om Ikeamorden, varför sajten var svår att nå vid olika tillfällen. Tusentals delade artikeln på Facebook.
Nationell.nu har bl.a. haft problem med att sajten upplevs som för extrem, varför få vågar dela den. Numera delas i varje fall våra artiklar oftare. Exempel:
Ca 5000 FB-delningar: Offren på Ikeavaruhuset slaktades
Ca 400 FB-delningar: Polis och media: ”Mörka krafter vill utnyttja händelsen i Västerås”
Att morden skedde just på IKEA funderar Blueshift över:
IKEA torde i det sekulära och allt mer multikulturella Sverige vara det närmaste en allmänt omfamnad national-symbol landet har.
Men IKEA är också mer.
IKEA befinner sig i samma himmmel där Astrid Lindgren bor.
På samma sätt kyrkor i Sverige fordom utgjorde fristäder, har IKEA varit en slags fredad zon i nationens medvetande – både för infödda svenskar, liksom de många nya medborgare som dag för dag lär sig att mer och mer uppskatta vad Sverige handlar om.
När två nyanlända främlingar från östafrika kliver in i denna idyll och där dekapiterar en infödd svenska som hade kunnat vem som helst av läsarna, och mördar hennes son, är detta inget annat än en dolkstöt rakt i den svenska folksjälen – den nordiska tryggheten.
Även Julia Caesar hänger på spåret med IKEAs betydelse:
Av någon anledning beger de sig från asylboendet i Arboga till Ikea i Västerås den här måndagen. Ingen av dem har behov av några möbler. Allt de behöver får de gratis på asylboendet. Men kanske har de sett Anders Westerbergs bok “Typiskt svenskt! Din handbok till svennelivet” som nedsättande och föraktfullt beskriver Sverige och svenskarna för SFI-elever. Ikea och de sekulariserade svenskarna beskrivs så här:
“Svensken tror inte så mycket. Svensken vet. Och dyrkar förnuftet istället för Gud. Svenskarnas gudstjänster på söndagarna sker inte i kyrkan, utan på IKEA.”
Kanske är mordplatsen inte alls slumpmässigt vald utan tvärtom en medvetet vald scen för ett blodbad på svenskar på den mest folkhemskt symboliska platsen av alla, Ikea?
Om man tror på en allsmäktig Gud så är naturligtvis denne ansvarig även för morden på IKEA som bloggen Jesus lever menar:
Sverige lever i synd och det kommer att straffa sig. Hur trygga är människor idag? Det finns de som säger att vi inte har varit så säkra och ”trygga” på länge, som nu. Det är inte sanning, och sanningen är det många som söker, men de flesta vill inte veta,  för: det är så bra i Sverige. Vad tycker du? Gud har all sanning och det är han som bestämmer hur det kommer att bli. Domen över Sverige har börjat. Vi lever i de sista tiderna,och det dröjer inte länge förrän vi får se terrorattacker här också i form av bomber och dylikt i större kvantitet.
Ryska Sputnik väljer en lite mer humoristisk vinkel i sin rapportering:
Allt är av allt att döma Ikea-knivarnas fel. Man dödar varandra på grund av att man har knivar. Starka och friska ungdomar tigger på gatorna som följd av arbetslösheten. Och enbart den ogynnsamma sociala situationen tvingar en att resa utomlands för att strida för IS.
Vem som bär ansvar för det inträffade kan man ha olika mening om. Olle Ljungbeck anmäler Migrationsverkets Generaldirektör Anders Danielsson till Riksåklagaren för att utreda om denne
1.  Genom att ej följa reglerna för inskränkning av asylsökandes rörelsefrihet, därmed är medansvarig till de mord som nyligen skett på IKEA i Västerås. 
2.  Genom usel organisation av Migrationsverkets verksamhet riskerar såväl de svenska medborgarnas som asylsökandes liv och hälsa framgent.
Bloggen Siderisk skiktet har varit en pålitlig kommentator av aktuella händelser men nu ska det vara slut med detta. Den som ändå undrar hur en astrologisk analys av mordet skulle kunna te sig får följande lilla smakprov från kommentatorn Havsörnen:
Gärningsmannens Saturnus i Lejonet lägger sin långa aspekt nära gradexakt mot den mördade kvinnans Sol (med Venus) i Oxen. Brottsoffrets Saturnus lägger sin korta aspekt mot GM:s stellium Vattumannen. GM och kvinnan har båda Rahu i Lejonet, fyra grader skiljer. GM har Månen i Stenbocken, kvinnan Månen i opposita Kräftan.

Brottsoffer 2 (sonen) har Solen/Merkurius/Venus/Mars i Lejonet. GM har Solen/Merkurius/Mars i motsatta tecknet Vattumannen. GM:s Saturnus lägger sin korta aspekt mot brottsoffrets Måne i Vågen, samt står förstås i konjunktion med brottsoffrets fyrplanetsstellium. Brottsoffer 2 har Saturnus i Skorpionen, som alltså lägger sin långa aspekt mot Lejon-stelliet. Vid tidpunkten för dådet transiterade Saturnus Skorpionen samt Merkurius och Venus Lejonet. Ketu befann sig graden intill brottsoffrets Rahu.

GM: Sol i Luft disp. av Eld, Måne i Jord disp. av Eld
BO 1: Sol i Jord disp. av Jord, Måne i härskarläge i Vatten
BO 2: Sol i härskarläge i Eld, Måne i Luft disp. av Eld

GM:s Chandra lagna ger Solen i andra huset och Liemannen i åttonde. GM har "halshuggna" Ketu i konjunktion med Solen, strax inom fem graders orb. Uppgift om att GM högg sig själv i buken efter dådet.

Larm till polisen inkom vid 13-tiden, vilket ger AC i Vågen, Saturnus i andra, Rahu-Ketu i hus 12-6. Både högsta goda och onda daimonen blir Merkurius i elfte idealhuset, attackerad av Saturnus.
Dessutom kommer Havsörnen med en bonusspaning:
IKEA = 8
2015-08-10 = 8

torsdag 6 augusti 2015

Mitt hem fotograferas av en svart skåpbil

Mitt hem har blivit fotograferat av en utländsk svart skåpbil med en konstig anordning på taket. Som tur är hann jag fotografera dem innan de märkte mig.
När de märkte att de var upptäckta försvann de ögonblickligen.
Om jag förstod skriften ordentligt så var deras kamouflage att de gjorde äppel-kartor: maps.apple.com


torsdag 30 juli 2015

Svenska attityder

Jag har tidigare skrivit en del om hur det svenska folkets attityd mot homosexuella visar sig i olika attitydundersökningar (KD måste inte gå mot mitten). När jag läste Armas Sastamoinens bok "Nynazismen" (Federativs 1961) hittade jag  följande attityder från en SIFO-undersökning genomförd 1958:

41% av de tillfrågade gifta ville inte ha en jude till måg(*),
55% inte en neger och
36% inte en same.
20% ville inte ha en judisk arbetskamrat,
20% inte en neger och
18% inte en same.
Även om min tro är att människor idag tenderar att svara mer politiskt korrekt än vad de verkligen tycker i olika undersökningar, så kan man väl ändå hoppas att det svenska folket blivit lite mer tolerant de senaste 60 åren.

(*): för de unga läsarna påminns att måg är samma sak som svärson. 

torsdag 16 juli 2015

Bilder från Mannen från U.N.C.L.E

Som utomstående kan man inte undgå att bli imponerad av storleken på de projekt som ligger bakom en modern storfilm. Den 14 augusti har filmen "Mannen från U.N.C.L.E" premiär på bio. I trailern (som kan ses här) förekommer en biljakt med Trabanter från Östberlin. Jag såg av en slump delar av inspelningen av dessa scener på Old Royal Naval College när jag besökte London i  oktober 2013. Med inspelningstider på två år eller mer är det nästan konstigt att det inte är oftare som medverkande dör eller råkar ut för något annat drastiskt innan filmen hinner ha premiär.

Här kommer några av mina bilder: