måndag 6 oktober 2014

Gudarna återvänder

Om Håkan Blomqvist "Gudarna återvänder - Ufo och den esoteriska traditionen" (blog, adlibris, bokus).

Håkan Blomqvist har en lång bakgrund som sökare. Han beskriver själv att vägen gått via spiritualism, naiv tefatstro, antroposofi, Alice Bailey, teosofi, Dion Fortune, kabbalah, paganism och hylozoik. På den sista anhalten fick Blomqvist ett brutalt uppvaknande när han insåg att hylozoikens förvaltare Lars Adelskogh förenade sitt esoterisk intresse med vad Blomqvist kallar extremhögerpolitik. Efter detta övergav Blomqvist sitt andliga sökande och engagerade sig som sekulär humanist. Men nu är han rädd att han kastade ut barnet med badvattnet: kanske finns det trots allt något av värde i den esoteriska traditionen som inte förstörts av associationen med högerextremismen?

Anledningen till Blomqvists undran är ufo-fenomenet. Han är övertygad om att lösningen på ufo-gåtan ligger bortom den materialistiska, reduktionistiska världsbild som idag dominerar. Blomqvist lutar själv mot det han kallar den esoterisk interventionsteorin, baserad på bland annat Jacques Vallées idéer. Det vill säga att det finns ufo-observationer som inte kan förklaras men dessa är inte nödvändigtvis utomjordingars verk utan jordbaserade främlingar (i form av hemliga grupper och broderskap) ligger bakom.

Blomqvist tror att teosofin är den bästa ingången för att förstå denna interventionsteori. Teosofin lär att det finns ett stort broderskap (ibland kallat Planethierarkin eller Planetväktarna) som existerat i tusentals år. De är verksamma vid utvalda platser på jorden som Atlantis och Shangri-La vilka hålls hemliga genom teknik som böjer ljusstrålar på samma sätt en yogi kan göra sig osynlig. Under några hundra år har sällskapet stegvis närmat sig mänskligheten genom att skicka meddelanden till utvalda individer. Teosofin bygger alltså inte på budskap från andar utan på
meddelanden från rent fysiska, ofta vetenskapligt och filosofiskt skolade individer förenade i en global organisation som funnits på vår jord under mycket lång tid men först i våra dagar, sedan 1875, börjat öppet ge sig till känna för mänskligheten.
Blomqvist tror att ufo-fenomenet kan vara ytterligare ett steg i detta tillkännagivande, ett försök att höja medvetandenivån på jorden. Han talar också om det som en "positiv konspiration".

Författaren menar att teosofin på avgörande sätt skiljer sig från allsköns kanaliserade meddelanden inom "new age". Dessa är ofta naivt religiösa, orealistiska och långtråkiga medan verklig esoterisk kunskap är saklig, konkret och svårbemästrad. Han citerar Alice Bailey, en av teosofins centralfigurer, som i sin självbiografi 1951 skrev
Hela det här ämnet har försvårats av den mängd metafysisk och spiritualistisk litteratur som är på en så låg intellektuell nivå och till sitt innehåll så allmänna och mediokra att utbildade personer skrattar åt dem och inte bryr sig om att läsa den.
Bland teosoferna vill Blomqvist speciellt lyfta fram sin gamle mästare Henry T Laurency och dennes hylozoik som värd mest studier. Han väjer dock inte för att Laurencys skrifter själva kan ha bidragit till lockelsen för högerextrema. Laurency har en del formuleringar som är "olyckliga", till exempel hans kritik av demokratin, hans totala brist på förståelse för socialdemokratin ("en demokrat kan icke vara socialist och en socialist är ingen demokrat.") och att han förespråkar celibat före äktenskapet.

Problemet för Blomqvist är naturligtvis att även om något är konkret och svårbemästrat så kan det ändå uppfattas som nonsens. I en diskussion om venusianernas sanna natur konstaterar han att enligt Laurency så är samtliga planeter i solsystemet bebodda av individer tillhörande alla sex naturrikena.
Men det är endast på vår planet, Tellus, som andra, tredje, och fjärde rikenas individer har organismer. På övriga planeter är även monadernas lägsta hölje ett aggregathölje. Många av dessa släkten har eterhöljet som lägsta hölje.
Huruvida detta verkligen besvarar frågan om hur någon kan leva på Venus lämnar jag öppen. Blomqvist konstaterar att det troligen skulle behövas ett radikalt genombrott för att teosofin ska få ta plats bland övriga vetenskaper, kanske till exempel att man kan fotografera hur människans eterhölje lämnar organismen vid dödsögonblicket.

Om Håkan Blomqvists tidigare bok  "Främlingar på vår jord - Ufokontakter i Sverige".

onsdag 1 oktober 2014

Historien om lilla ö

På mitt arbete har vi två nätverk. Ett allmänt för hela företaget och ett separat för min arbetsgrupp. Dessa är helt skilda, två domäner, där jag har två olika användar-id. Vi har internet i båda. Eftersom min käre arbetsgivare bekymrar sig för sina anställdas säkerhet har hen nu trappat upp projekt "Säker surf". Denna upptrappning innebär, bland annat, att om man nu besöker Google möts man av en varningsruta som förklarar att man besöker "internet" och att det kan vara farligt. För att försäkra sig om att ingen råkar illa ut har den käre arbetsgivare också beslutat att registrera all aktivitet på internet på alla olika nätverk. Dock stötte arbetet på problem: registreringen sker efter användar-id på det allmänna nätet så övervakningen av vårt särnät fungerade inte. Lösningen blev att tvinga oss att också logga in med vårt allmänna användare-id på särnätet. Detta fungerade bra för alla utom mig. Den tekniska lösning arbetsgivaren valt klarade nämligen bara användarnamn/lösenord  (borde säga lösenmening) som enbart innehåller ASCII-tecken. Alltså, i detta nådens år 2014 tvingades jag byta lösenord på jobbet för att kunna använda internet eftersom mitt lösenord innehöll "ö". WTF?! 

måndag 29 september 2014

Vårt Scratch-projekt

Nio månader efter första inlägget om mitt och min dotters programmeringsprojekt (Att lära barn programmera) i Scratch är det nu dags för en offentlig alpha-version. Målet är alltså att återskapa ett klassiskt "Space Invaders"-spel. Största problemet var att få kollisionerna mellan projektil (a.k.a tennisboll) och monster att fungera. Det mest naturliga borde vara att låta monstret ansvara för dessa men det fungerade inte, monstret har för dålig uppfattning om var tennisbollen befinner sig. Istället fick tennisbollen ta ansvar för detta och skicka ett meddelande till monstret när kollision inträffade.
Nästa problem uppstod hos monstret. Det visade sig att alla monster-kloner tog emot "Du är träffad"-meddelandet. Så om man reagerade på detta genom att radera sig själv, så försvann alla monster om man träffade ett. Lösningen blev att skicka koordinaterna för kollisionen (som de globala variabler BollensPositionX, BollensPositionY) och låta monstret bestämma om hen är tillräckligt nära för att påverkas av bollträffen.
Nästa steg i utvecklingen blir att klona tennisbollar istället för att återanvända samma boll hela tiden. Sen får man väl titta på stegrad svårighetsgrad allt eftersom poängen ökar med mera.

onsdag 10 september 2014

Församlingsliv i Knutby

Dessa beskrivningar av församlingen i Knutby vid tiden för morden är baserad på Helge Fossmos beskrivningar i Eva Lundgrens bok "Knutbykoden". Som nämnts tidigare är denna skildring inte okontroversiell och för en utomstående verkar det vara mycket svårt att avgöra vad som är sant eller inte.

Enligt Fossmo förändrades församlingen i Knutby bort från en vanlig pingstförsamlingen. Organisatoriskt fanns istället för ett äldsteråd den tydligt hierarkiska "plogen" med pastorerna i spetsen som församlingens ledare. Religiöst lämnade man den gamla tanken om att tilltal (från Gud, det vill säga profetior) måste prövas (det vill säga alla personer måste ta ställning till om de tror att profetian verkligen kommer från Gud). I Knutby trodde man att vissa människor hade en direkt kontakt med Gud och att dessa tilltal därför måste accepteras. Speciellt gällde detta naturligtvis Tirsa.

Tirsa-profetian (eller profetiorna) är det mest speciella med Knutbyförsamlingen, det är nämligen där den nya läran om Kristi brud läggs fram. Profetian består av ett antal kärleksbrev författade av Jesus (eller Dodjadid) till sin älskade Tirsa. I den traditionella läsningen av bibelpassager om brud, brudgum och Jesus bröllop ses bruden som kyrkan på jorden eller hela kristenheten. Ett bröllop mellan Jesus och hans brud är då föreningen mellan Gud och de som tror på honom. I Knutbys tolkning blir istället bruden en fysisk person, Åsa Waldau, som ska färdas till himmelen för att gifta sig med sin man Jesus.

Läran om Tirsa och bröllopet ska ha förståtts helt bokstavligt i Knutbyförsamlingen (till exempel undertecknar Åsa Waldau sms till sin syster Alexandra med "Din syster o Drottning") och hade flera genomgående effekter. Eftersom Åsa ska gifta sig med Jesus är hennes dåvarande äktenskap inte giltigt och hennes man Patrik kan börja leva öppet med en ny kvinna. I väntan på Jesus kan Åsa fullborda sitt äktenskap sexuellt i förväg med olika män som agerat som ställföreträdare för Jesus på jorden. Helge Fossmo beskriver i sina samtal med Eva Lundgren det som att han varit en "sexslav" till Åsa Waldau. Genom sin nära kontakt med Jesus fick också Åsa direkt insyn i Guds vilja. Till exempel kunde hon i visioner se sitt liv i himmelen och då notera vilka som finns och, framförallt, inte fanns med och därigenom avgöra vilka som är fulla av synd.

Enligt Eva Lundgren är nyckeln till att förstå Knutby (alltså själva "Knutbykoden") kombinationen av sexualitet och död. Enligt Fossmo var kapitel 1 vers 15 av Paulus brev till Titus centralt i församlingens förkunnelse:
För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent.
Detta ska ha förståtts som att den av Gud utvalde står över de regler och lagar som gäller för andra; i slutändan till och med gällande mord.

I Åsa Waldaus skrift "Vad är manlighet & vad är kvinnlighet" från 2002 beskrivs typiska konservativa könsroller. Typiska positiva manliga karaktärsdrag är "Fast i sitt sinne", "Beslutsfattande" och "Manligt stark". För en kvinna blir motsvarande positiva karaktärsdrag "Ödmjuk", "Lydig" och "Underordnad". Men när skriften ska beskriva typiska kvinnliga karaktärsdrag i äktenskapet blir det lite mindre konservativt. Bland de positiva egenskaperna finns:
Vet att hon är hans lust och ger sig för att älskas. Låter honom njuta av hennes kropp. Njuter av att han njuter av henne. Vågar ge sig hän åt den "kärleken", av ren åtrå och sexuell njutning. Vet att han tillfredsställs och låter sig tillfredsställas.
Motsvarande negativa karaktärsdrag är då:
Gör sig svåråtkomlig, vill inte bli åtrådd. Får lätt "huvudvärk"... Förstår inte det fina och heliga med det sexuella, vill ha det fort överstökat. Lockar inte fram hans lust och längtan. Får skamkänslor av sex.
Alltihop  motiverat med att "i äktenskapet är kvinnan skapad för att vara till för sin man". Fossmo menar också att Waldau haft "tärnkvällor" med kvinnorna i församlingen där man sett på porrfilm för att bättre lära sig att behaga sina män.

Den så kallade Barnflickan (Sara) ska ha tagit denna fixering vid sexualitet och död till sin extrem. När hon och Fossmo inledde ett förhållande förvånades han över hennes gränsöverskridande (senare nästan våldsamma) inställning till sex som var annorlunda än hos andra i kyrkan. Varifrån kom hennes erfarenhet?
Sara sa till mig att hon var oskuld tills hon gifte sig med Jonathan, men att Jesus hade lärt henne allt hon behövde veta. "Jesus har förklarat allt som har med sex att göra för mig och lärt mig hur jag ska vara till glädje för min man"
Enligt Fossmo så försköts Sara av församlingen på order av Åsa Waldau. Kristi Brud kunde inte se Sara i himmelen så hon var tydligen inte ren nog för att komma dit. Detta gav upphov till den desperation som resulterade i hennes handlingar. I sina religiösa grubblerier ska Sara ha fascinerats av historien om Pinehas i 25 kapitlet i 4 Mosebok. Gud är arg på israelerna för att de beblandar sig med Moabs döttrar i Sittim.  Gud befaller att det ska upphöra men en israelitisk man bryter mot detta:
När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
Pinehas handlande sågs av Gud som gott:
Herren talade till Mose. Han sade: "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn. Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."
Eva Lundgren spekulerar i boken om inte de skador Sara orsakade på Alexandra var modellerade efter Pinehas handlande. Lundgrens uppfattning om Sara är långt ifrån den offerroll hon fått i media. Enligt henne har Sara:
en religiös, fascistoid självbild i en ohygglig sexualiserad lek och målinriktad underordning inför döden och mord.
Det stora problemet i boken, och kanske i hela intervjuserien, är att den är fokuserade på klimaxen när Helge Fossmo erkänner att det inte är han utan Åsa Waldau som skrivit de sms som fick Sara att döda. Fossmo ska bara ha vidarebefordrat dem från sin telefon. Även om detta för Fossmo säkert kan ha varit ett känslomässigt svårt steg, att vända sig emot en av Guds utvalda på jorden som också, enligt Fossmo, hotat med att ta hans barn ifrån honom, så är det för läsaren ett totalt antiklimax. Den dömde brottslingen säger att han inte är skyldig och skyller på någon annan. Så vitt jag kan förstå finns det inga skäl att tro på hans påståenden. Fossmo säger inte heller att han är helt oskyldig, han vänder sig bara emot att han pekats ut som ensam anstiftare. I efterhand ser Fossmo att det fanns flera tillfällen när han fick kännedom om att Sara planerade att döda någon, till exempel när hon berättade om sina problem med köpa ett skjutvapen, när hon försökte döda hans fru med en hammare eller när han på mordnatten rådde henne hur hon skulle ta sig in i offret Daniels hus. Men menar Fossmo, han försökte att inte veta, att trycka undan insikter med hänvisning till att det blir som Gud vill. Om detta är sant vet, på sin höjd, han själv.
 

onsdag 3 september 2014

Första meningen, sidan 45

Jag har köpt lite nya böcker och tänkte kort presentera dem via den första meningen på sidan 45.

"Enoks bok" (adlibris, bokus):
7. Ty vi har inte trott på honom och inte lovat konungarnas Herres namn och inte prisat Herren för alla hans verk, och vårt hopp stod till vårt rikes spira och vår egen härlighet.
"Gudarna återvänder - Ufo och den esoteriska traditionen" av Håkan Blomqvist (adlibris, bokus):
Som akademiskt ämne innefattar västerländsk esoterism alla historiska varianter av esoteriska rörelser och tankeströmningar: kabbala, hermetism, alkemi, rosenkreutzorganisationer, frimureri, spiritualism, teosofi med mera.
"Bland mystiker och magiker i förorten" av Thomas Karlsson (adlibris, bokus):
Det kändes som att jag ena stunden kastades i snabb hastighet framåt in i kulan för att nästa sekund lika snabbt kastas tillbaka.
"Tidkrigarna 1 - den kosmiska komplotten" av Mikael Kvist (Spektra-Art):
Ur det minsta kommer det största.
"Fåtöljresan" av Holger Nilsson (adlibris, bokus):
Efter en del sång av en sångskara på plattformen och även gemensam sång från ett sånghäfte, hade tiden kommit till predikan.
"Black Country" av Thomas Nydahl (Occident):
TN: Hur förhöll det sig med de judiska invandrare som kom österifrån och från Ryssland mot slutet av 1700-talet, blev de indragna i den tidiga industrins framväxt?
"Medborgaren, makten och moskén: Betraktelser och anteckningar" av Thomas Nydahl (Occident):
Jag kom särskilt nära de unga i gruppen.
 "Solitär i nyspråkets tid" av Thomas Nydahl (Occident):
Skulle jag få erfara stunder av ro skulle jag också vara tvingad att erövra dem.
 "Hasch - himmel och helvete" av Allan Rubin:
När ska läkare och psykologer varna för de risker som är förknippade med experiment som syftar till att vidga medvetandet?
 "Sions Vises protokoll & Illuminaterna" red Lars Ulwencreutz (Ulwencreutz Media):
Hemligheten av den sociala organisationens vetenskap.

fredag 15 augusti 2014

Piketen på plats i Paris

I somras besökte jag Eurosatory i Paris (se min rapport här). Eurosatory är en årligt återkommande vapenmässa, enligt uppgift den största inom sitt segment.
THE LARGEST INTERNATIONAL LAND AND AIR-LAND DEFENCE AND SECURITY EXHIBITION
En morgon i kön på väg in la jag märke till något välbekant på den jättelika affischen bredvid mig.

Männen på bilden har svenska polisuniformer. I mässkatalogen hittade jag lite mer information om bilderna. De är tagna av den franske fotografen Dominique André (mest känd som "Big Dom") som specialiserat sig på att fotografera specialstyrkor från militär och polis:
The second photographer will present its approach about intervention and special forces in the world.
Dominique André (Big Dom) has travelled the world photographing security and intervention forces, but he then works on the photos to give them a personal twist.
Inne i mässhallen hittade jag en annan bild från samma serie

samt fick bildernas motiv förklarat

Det är alltså Malmöpiketen vars övningar fotograferats av Big Dom.

Lite efterforskningar visade att bilderna tagits för tidningen Flashbang som är specialiserade på vad som skulle kunna kallas "vapenporr". Skånepiketen presenteras också på tidningens hemsida. Gruppen medverkade i första numret av Flashbang vilket det görs reklam för på Skånepiketens Facebooksida
 Via Facebook hittar jag också några andra bilder på piketen från samma serie, bland annat dessa

och även detta julkort till beundrarna

Hos mig väcker dessa bilder en hel del frågor:

Är bilderna tecken på en militarisering av polisen och är det i så fall en bra sak? Är det poliser med större och bättre vapen och fordon vi behöver i Sverige? Kan samma sak som händer i S:t Louis-förorten Ferguson efter dödsskjutningen av en ung man (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Nyheter24) hända även här?

Vilken självbild finns hos piketen i Skåne? Speglar bilderna en attityd där målet ska nås till varje pris oavsett konsekvenser? Vill vi ha poliser som fokuserar på vapen, fordon och emblem?

Hur gick samarbetet mellan piketen och Flashbang till? Vem tog initiativ? Fick piketen betalt för sin medverkan eller betalade de för att få sin träning dokumenterad? På vilken nivå godkändes det? 


tisdag 5 augusti 2014

Människor som har haft fel

Det är inte lätt att vara rolig i dagens Sverige. Frågan blev brännhet i samband med Galagos mordhot mot Per Gudmundson (se här) men frågan om traditionell humor kontra "readymades" har också diskuterats hos Magdalena Nordin, Pontus Lundkvist och Johannes Nilsson. Möjligen har Kalle Lind hittat den perfekta lösningen på denna fråga. Humorn i hans "Människor som har haft fel" (Adlibris, Bokus)  består av "readymades", saker som folk människor sagt och gjort på riktigt som bevisligen varit fel. Men Linds egen roll reduceras inte bara till en ihopsamlare utan böckerna är omisskännligt hans verk; hans research, hans presentation, hans torra humor. Det humoristiska hantverket är intakt och av hög klass. Framförallt är det den noggranna presentationen av bakgrunden som imponerar, man skulle nog till och med kunna säga att boken är lärorik. Dock vill jag understryka att den är rolig, jag skrattade högt flera gånger under läsningen, även om jag inte lyckades förklara för min nioåriga dotter vad det var som var roligt. Några exempel på den typ av texter man kan vänta sig i boken återfinnas på Linds blogg: Palmemordet, Goebbels, Alice BahHasse Alfredson och Ian Wachtmeister.