onsdag 10 september 2014

Församlingsliv i Knutby

Dessa beskrivningar av församlingen i Knutby vid tiden för morden är baserad på Helge Fossmos beskrivningar i Eva Lundgrens bok "Knutbykoden". Som nämnts tidigare är denna skildring inte okontroversiell och för en utomstående verkar det vara mycket svårt att avgöra vad som är sant eller inte.

Enligt Fossmo förändrades församlingen i Knutby bort från en vanlig pingstförsamlingen. Organisatoriskt fanns istället för ett äldsteråd den tydligt hierarkiska "plogen" med pastorerna i spetsen som församlingens ledare. Religiöst lämnade man den gamla tanken om att tilltal (från Gud, det vill säga profetior) måste prövas (det vill säga alla personer måste ta ställning till om de tror att profetian verkligen kommer från Gud). I Knutby trodde man att vissa människor hade en direkt kontakt med Gud och att dessa tilltal därför måste accepteras. Speciellt gällde detta naturligtvis Tirsa.

Tirsa-profetian (eller profetiorna) är det mest speciella med Knutbyförsamlingen, det är nämligen där den nya läran om Kristi brud läggs fram. Profetian består av ett antal kärleksbrev författade av Jesus (eller Dodjadid) till sin älskade Tirsa. I den traditionella läsningen av bibelpassager om brud, brudgum och Jesus bröllop ses bruden som kyrkan på jorden eller hela kristenheten. Ett bröllop mellan Jesus och hans brud är då föreningen mellan Gud och de som tror på honom. I Knutbys tolkning blir istället bruden en fysisk person, Åsa Waldau, som ska färdas till himmelen för att gifta sig med sin man Jesus.

Läran om Tirsa och bröllopet ska ha förståtts helt bokstavligt i Knutbyförsamlingen (till exempel undertecknar Åsa Waldau sms till sin syster Alexandra med "Din syster o Drottning") och hade flera genomgående effekter. Eftersom Åsa ska gifta sig med Jesus är hennes dåvarande äktenskap inte giltigt och hennes man Patrik kan börja leva öppet med en ny kvinna. I väntan på Jesus kan Åsa fullborda sitt äktenskap sexuellt i förväg med olika män som agerat som ställföreträdare för Jesus på jorden. Helge Fossmo beskriver i sina samtal med Eva Lundgren det som att han varit en "sexslav" till Åsa Waldau. Genom sin nära kontakt med Jesus fick också Åsa direkt insyn i Guds vilja. Till exempel kunde hon i visioner se sitt liv i himmelen och då notera vilka som finns och, framförallt, inte fanns med och därigenom avgöra vilka som är fulla av synd.

Enligt Eva Lundgren är nyckeln till att förstå Knutby (alltså själva "Knutbykoden") kombinationen av sexualitet och död. Enligt Fossmo var kapitel 1 vers 15 av Paulus brev till Titus centralt i församlingens förkunnelse:
För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent.
Detta ska ha förståtts som att den av Gud utvalde står över de regler och lagar som gäller för andra; i slutändan till och med gällande mord.

I Åsa Waldaus skrift "Vad är manlighet & vad är kvinnlighet" från 2002 beskrivs typiska konservativa könsroller. Typiska positiva manliga karaktärsdrag är "Fast i sitt sinne", "Beslutsfattande" och "Manligt stark". För en kvinna blir motsvarande positiva karaktärsdrag "Ödmjuk", "Lydig" och "Underordnad". Men när skriften ska beskriva typiska kvinnliga karaktärsdrag i äktenskapet blir det lite mindre konservativt. Bland de positiva egenskaperna finns:
Vet att hon är hans lust och ger sig för att älskas. Låter honom njuta av hennes kropp. Njuter av att han njuter av henne. Vågar ge sig hän åt den "kärleken", av ren åtrå och sexuell njutning. Vet att han tillfredsställs och låter sig tillfredsställas.
Motsvarande negativa karaktärsdrag är då:
Gör sig svåråtkomlig, vill inte bli åtrådd. Får lätt "huvudvärk"... Förstår inte det fina och heliga med det sexuella, vill ha det fort överstökat. Lockar inte fram hans lust och längtan. Får skamkänslor av sex.
Alltihop  motiverat med att "i äktenskapet är kvinnan skapad för att vara till för sin man". Fossmo menar också att Waldau haft "tärnkvällor" med kvinnorna i församlingen där man sett på porrfilm för att bättre lära sig att behaga sina män.

Den så kallade Barnflickan (Sara) ska ha tagit denna fixering vid sexualitet och död till sin extrem. När hon och Fossmo inledde ett förhållande förvånades han över hennes gränsöverskridande (senare nästan våldsamma) inställning till sex som var annorlunda än hos andra i kyrkan. Varifrån kom hennes erfarenhet?
Sara sa till mig att hon var oskuld tills hon gifte sig med Jonathan, men att Jesus hade lärt henne allt hon behövde veta. "Jesus har förklarat allt som har med sex att göra för mig och lärt mig hur jag ska vara till glädje för min man"
Enligt Fossmo så försköts Sara av församlingen på order av Åsa Waldau. Kristi Brud kunde inte se Sara i himmelen så hon var tydligen inte ren nog för att komma dit. Detta gav upphov till den desperation som resulterade i hennes handlingar. I sina religiösa grubblerier ska Sara ha fascinerats av historien om Pinehas i 25 kapitlet i 4 Mosebok. Gud är arg på israelerna för att de beblandar sig med Moabs döttrar i Sittim.  Gud befaller att det ska upphöra men en israelitisk man bryter mot detta:
När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
Pinehas handlande sågs av Gud som gott:
Herren talade till Mose. Han sade: "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn. Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."
Eva Lundgren spekulerar i boken om inte de skador Sara orsakade på Alexandra var modellerade efter Pinehas handlande. Lundgrens uppfattning om Sara är långt ifrån den offerroll hon fått i media. Enligt henne har Sara:
en religiös, fascistoid självbild i en ohygglig sexualiserad lek och målinriktad underordning inför döden och mord.
Det stora problemet i boken, och kanske i hela intervjuserien, är att den är fokuserade på klimaxen när Helge Fossmo erkänner att det inte är han utan Åsa Waldau som skrivit de sms som fick Sara att döda. Fossmo ska bara ha vidarebefordrat dem från sin telefon. Även om detta för Fossmo säkert kan ha varit ett känslomässigt svårt steg, att vända sig emot en av Guds utvalda på jorden som också, enligt Fossmo, hotat med att ta hans barn ifrån honom, så är det för läsaren ett totalt antiklimax. Den dömde brottslingen säger att han inte är skyldig och skyller på någon annan. Så vitt jag kan förstå finns det inga skäl att tro på hans påståenden. Fossmo säger inte heller att han är helt oskyldig, han vänder sig bara emot att han pekats ut som ensam anstiftare. I efterhand ser Fossmo att det fanns flera tillfällen när han fick kännedom om att Sara planerade att döda någon, till exempel när hon berättade om sina problem med köpa ett skjutvapen, när hon försökte döda hans fru med en hammare eller när han på mordnatten rådde henne hur hon skulle ta sig in i offret Daniels hus. Men menar Fossmo, han försökte att inte veta, att trycka undan insikter med hänvisning till att det blir som Gud vill. Om detta är sant vet, på sin höjd, han själv.
 

onsdag 3 september 2014

Första meningen, sidan 45

Jag har köpt lite nya böcker och tänkte kort presentera dem via den första meningen på sidan 45.

"Enoks bok" (adlibris, bokus):
7. Ty vi har inte trott på honom och inte lovat konungarnas Herres namn och inte prisat Herren för alla hans verk, och vårt hopp stod till vårt rikes spira och vår egen härlighet.
"Gudarna återvänder - Ufo och den esoteriska traditionen" av Håkan Blomqvist (adlibris, bokus):
Som akademiskt ämne innefattar västerländsk esoterism alla historiska varianter av esoteriska rörelser och tankeströmningar: kabbala, hermetism, alkemi, rosenkreutzorganisationer, frimureri, spiritualism, teosofi med mera.
"Bland mystiker och magiker i förorten" av Thomas Karlsson (adlibris, bokus):
Det kändes som att jag ena stunden kastades i snabb hastighet framåt in i kulan för att nästa sekund lika snabbt kastas tillbaka.
"Tidkrigarna 1 - den kosmiska komplotten" av Mikael Kvist (Spektra-Art):
Ur det minsta kommer det största.
"Fåtöljresan" av Holger Nilsson (adlibris, bokus):
Efter en del sång av en sångskara på plattformen och även gemensam sång från ett sånghäfte, hade tiden kommit till predikan.
"Black Country" av Thomas Nydahl (Occident):
TN: Hur förhöll det sig med de judiska invandrare som kom österifrån och från Ryssland mot slutet av 1700-talet, blev de indragna i den tidiga industrins framväxt?
"Medborgaren, makten och moskén: Betraktelser och anteckningar" av Thomas Nydahl (Occident):
Jag kom särskilt nära de unga i gruppen.
 "Solitär i nyspråkets tid" av Thomas Nydahl (Occident):
Skulle jag få erfara stunder av ro skulle jag också vara tvingad att erövra dem.
 "Hasch - himmel och helvete" av Allan Rubin:
När ska läkare och psykologer varna för de risker som är förknippade med experiment som syftar till att vidga medvetandet?
 "Sions Vises protokoll & Illuminaterna" red Lars Ulwencreutz (Ulwencreutz Media):
Hemligheten av den sociala organisationens vetenskap.

fredag 15 augusti 2014

Piketen på plats i Paris

I somras besökte jag Eurosatory i Paris (se min rapport här). Eurosatory är en årligt återkommande vapenmässa, enligt uppgift den största inom sitt segment.
THE LARGEST INTERNATIONAL LAND AND AIR-LAND DEFENCE AND SECURITY EXHIBITION
En morgon i kön på väg in la jag märke till något välbekant på den jättelika affischen bredvid mig.

Männen på bilden har svenska polisuniformer. I mässkatalogen hittade jag lite mer information om bilderna. De är tagna av den franske fotografen Dominique André (mest känd som "Big Dom") som specialiserat sig på att fotografera specialstyrkor från militär och polis:
The second photographer will present its approach about intervention and special forces in the world.
Dominique André (Big Dom) has travelled the world photographing security and intervention forces, but he then works on the photos to give them a personal twist.
Inne i mässhallen hittade jag en annan bild från samma serie

samt fick bildernas motiv förklarat

Det är alltså Malmöpiketen vars övningar fotograferats av Big Dom.

Lite efterforskningar visade att bilderna tagits för tidningen Flashbang som är specialiserade på vad som skulle kunna kallas "vapenporr". Skånepiketen presenteras också på tidningens hemsida. Gruppen medverkade i första numret av Flashbang vilket det görs reklam för på Skånepiketens Facebooksida
 Via Facebook hittar jag också några andra bilder på piketen från samma serie, bland annat dessa

och även detta julkort till beundrarna

Hos mig väcker dessa bilder en hel del frågor:

Är bilderna tecken på en militarisering av polisen och är det i så fall en bra sak? Är det poliser med större och bättre vapen och fordon vi behöver i Sverige? Kan samma sak som händer i S:t Louis-förorten Ferguson efter dödsskjutningen av en ung man (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Nyheter24) hända även här?

Vilken självbild finns hos piketen i Skåne? Speglar bilderna en attityd där målet ska nås till varje pris oavsett konsekvenser? Vill vi ha poliser som fokuserar på vapen, fordon och emblem?

Hur gick samarbetet mellan piketen och Flashbang till? Vem tog initiativ? Fick piketen betalt för sin medverkan eller betalade de för att få sin träning dokumenterad? På vilken nivå godkändes det? 


tisdag 5 augusti 2014

Människor som har haft fel

Det är inte lätt att vara rolig i dagens Sverige. Frågan blev brännhet i samband med Galagos mordhot mot Per Gudmundson (se här) men frågan om traditionell humor kontra "readymades" har också diskuterats hos Magdalena Nordin, Pontus Lundkvist och Johannes Nilsson. Möjligen har Kalle Lind hittat den perfekta lösningen på denna fråga. Humorn i hans "Människor som har haft fel" (Adlibris, Bokus)  består av "readymades", saker som folk människor sagt och gjort på riktigt som bevisligen varit fel. Men Linds egen roll reduceras inte bara till en ihopsamlare utan böckerna är omisskännligt hans verk; hans research, hans presentation, hans torra humor. Det humoristiska hantverket är intakt och av hög klass. Framförallt är det den noggranna presentationen av bakgrunden som imponerar, man skulle nog till och med kunna säga att boken är lärorik. Dock vill jag understryka att den är rolig, jag skrattade högt flera gånger under läsningen, även om jag inte lyckades förklara för min nioåriga dotter vad det var som var roligt. Några exempel på den typ av texter man kan vänta sig i boken återfinnas på Linds blogg: Palmemordet, Goebbels, Alice BahHasse Alfredson och Ian Wachtmeister.

måndag 4 augusti 2014

Knutbykoden

Som övertygad anhängare av subkultur har jag svårt för sådant som är alltför populärt. Denna inställning gäller även inom de ämnen jag skriver om på denna blogg. Palmemordet och konspirationsteorier om detta är inte en speciellt obskyra men även där letar jag efter den udda vinkeln. Jag har aldrig köpt en kvällstidning för att läsa om några nya teorier utan väntat tills de sipprat ned till PALME-nytt eller Leopold Report.

Ett offer för denna inställning är nog Knutbydramat. Detta bisarra rättsfall har ju flera intressanta aspekter, framförallt den religiösa, men saken slogs helt enkelt upp för stort i massmedia för att jag skulle orka engagera mig. Naturligtvis har jag dock köpt de böcker jag trillat över. Nyligen stötte jag på några referenser på nätet till något kallat Tirsaprofetian och mitt intresse väcktes. Därför har jag nu börjat läsa "Knutbykoden" av Eva Lundgren (Adlibris, Bokus). Detta är så vitt man kan förstå en mycket kontroversiell bok, ur flera synvinklar.

Författaren Lundgren själv är kontroversiell efter den debatt som uppstod efter dokumentären "Könskriget" 2005 (kanske mest ihågkommen för yttrandet "Alla män är djur" av dåvarande Roks ordföranden). I denna refererades uttalanden av Lundgren angående bland annat förekomsten av rituella barnmord i Sverige. Debatten ledde till en granskning av hennes forskning utförd av hennes arbetsgivare Uppsala universitet. Resultatet av granskning blev att Lundgren friades från misstankar om vetenskaplig ohederlighet.

Metoden som boken använder är också kontroversiell. Den bygger på en lång rad djupintervjuer med Helge Fossmo utförda av Eva Lundgren under tre års tid på anstalten i Kumla. Detta ger intrycket av att boken i själva verket är en partsinlaga från en dömd brottsling (se till exempel Svd: Försåtlig metod skapar partsinlaga, Arena: Feminist eller Fossmoist?). Lundgren som författare är också mycket närvarande i texten vilket måhända ger ett oseriöst intryck.

Även de slutsatser boken presenterar är kontroversiella. I den massmediala bilden som målades upp av händelserna var Helge Fossmo en ensam ond man som manipulerade den oskyldiga barnflicka till att utföra de hemska handlingarna. Lundgren presenterar en annan bild där den religiösa miljön i Knutbyförsamlingen lyfts fram betydligt. Det som skedde var en konsekvens av den teologiska lära som lärdes ut där. Församlingens centralfigur, "Kristi brud", antyds ha haft en mycket mer direkt inblandning i morden och barnflickan framställs inte som ett svagt offer utan som en medveten och bestämd aktör med en egen agenda. Den bild kritiserades mycket kraftigt av framförallt de kvarvarande medlemmarna i församlingen (Expressen: Helge Fossmo i huvudroll igen).

Jag är ännu inte beredd att uttala mig om Eva Lundgrens och Helge Fossmos bild av händelserna och församlingen är trovärdig men boken ger i alla fall en helt fascinerande bild av en urspårad kyrka. Ingenting verkar saknas i denna blandning av religion och sexualitet. Fortsättning följer här.

P.S. Jag måste också peka ut det faktum att en av dem som stod på Eva Lundgrens sida i den debatt som uppstod var Rigmor Robèrt (se till exempel "Kristi bruds hemliga profetia ger förklaringar till mordet i Knutby"). Även hon har en bakgrund inom radikal feminism och nu senast var det hon som höll i Sture Bergvalls frigivningskalas. Undrar om inte hon förtjänar ett eget inlägg snart. D.S.


fredag 1 augusti 2014

En bild är en bild är en bild

Att man inte kan lita på bilder för att de kan vara manipulerade torde vara en självklarhet för alla internetanvändare. Men även äkta bilder kan vara missledande. Gång på gång ser vi hur bilder av katastrofer, offer eller människomassor används för att illustrera nyheter från en helt annan tidpunkt och del av världen. Bland de senaste offren för detta finns det svenska kungaparet.

Bilden nedan föreställande det svenska kungaparet i palestinasjalar dök upp i mitt flöde på Facebook för någon vecka sedan. Den hade rubriken "King of Sweden and his wife joins demonstrators protesting the barbaric aggression against Gaza people".

En googling på "king sweden support gaza" visar att den också spritts under rubriken: King of Sweden shows his solidarity with the ppl of #Gaza. He knows Israel is committing war crimes. Ett blogginlägg av Tariq Ali på London Review of Books verkar hänvisa till bilden. Efter lite letande på Twitter verkar ursprunget till bilden vara detta tweet från kontot ArabMediaWatch den 19 juli i år.

Problemet är bara att bilden inte föreställer det som påstås. Bilden är från förra året och har inget med Gaza idag att göra. Inte heller är den uttryck för en solidaritet med det palestinska folket. Fotografiet är resultatet av en "kupp" mot kungaparet som senare tog avstånd från bilden. Hela historien kan läsas här.

Slutsats: lita inte på allt du ser.

torsdag 31 juli 2014

Antisionism är inte antisemitism

För de flesta personer är rubriken på detta inlägg inte kontroversiell och ni behöver egentligen inte läsa vidare. Inlägget är riktat till personer som anser att antisionism med nödvändighet är ett utslag av antisemitism (till exempel ). För att vara tydlig förklaras hur jag kommer att använda några ord i detta inlägg:

Sionism = åsikten att judarna har rätt till ett eget land.
Antisionism = åsikten att judarna inte har rätt till ett eget land.
Antisemitism = rasistiskt grundad motvilja mot judar.
Jag har inget större hopp om att de personer som inlägget är riktat till kommer att läsa det eller påverkas men nu börjar jag.

Jag anser inte att svenskarna har rätt till ett eget land.

Jag anser inte heller att danskar, norrmän eller finnar har rätt till ett eget land. För att vara övertydlig vill jag tillägga att jag inte anser att tyskar, fransmän, ryssar, italienare eller spanjorer har rätt till ett eget land.

För att göra det hela lite mer intressant anser jag inte att kurder, basker eller irländare har rätt till ett get land. Jag anser inte heller att palestinier har rätt till ett eget land. Om någon skulle tro det så anser jag inte att kristna, muslimer, buddister eller hinduer har rätt till egna länder.

Jag anser inte att judar har rätt till eget land.

Jag motsätter mig alltså sionism, därför är jag antisionist. Men jag är inte antisemit och tror inte att något jag skrivit ovan ger någon anledning att tro det.

Tack för uppmärksamheten.