tisdag 2 februari 2010

Hur mår Sveriges judar?

Funderar du ibland på hur judarna i Sverige mår? I så fall blir du kanske glad av att veta att du inte är ensam: Folkhälsoinstitutet har just genomfört sin kartläggning av hälsan hos de nationella minoriteterna. Man verkar dock haft vissa problem, de representanter för minoriteter som undersökts hade andra gemensamma faktorer (till exempel boendeort) så det var svårt att veta vad av resultaten som beror på deras minoritetsstatus, och vad som berodde på att de är Stockholmare eller Norrbottningar.

När det gäller judarna så hade man hittat dem genom deras medlemskap i de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta är så klart ett problem. Alla judar bor inte i storstäder och alla judar är inte medlemmar i judiska församlingar. Hos denna grupp hade man dessutom haft en mycket låg svarsprocent (vilket kanske kan bero på att judar i genomsnitt är känsligare än andra när de får brev hem med innehåll av typen "Hej Jude. Vi vill att du som jude ska svara på några frågor om hur du lever ditt liv. Mvh Staten").

Men ur skulle man kunna göra Folkhälsoinstitutets undersökning bättre? Det skulle hjälpa om det var lättare att hitta dessa minoritetsindivider. Kanske ett register? En myndighet för minoritetsfrågor med listor över alla minoritetsmedborgare. Kanske dessa individer skulle kunna använda någon sorts markering på sina kläder...

Innan detta blir osmakligt ska jag göra min poäng. Man kan arbeta mot diskriminering på två huvudsakliga sätt: reaktivt eller proaktivt. Reaktivt så väntar man på att en person (möjligen) blir diskriminerad, sen utreder man vad som hänt och straffar de skyldiga, om det finns några. Mot detta finns väl inget att invända förutom att det kan vara ett ganska långsamt och ineffektivt system. Proaktivt söker man upp den potentiellt diskriminerade gruppen för att aktivt försöka ta reda på om de diskrimineras emot.

Den proaktiva attityden finns det stora problem med. Man måste hitta de potentiellt diskriminerade. Man (tjänstemän någonstans) måste tänka ut vilka grupper som kan tänkas diskrimineras emot. I nästa steg, mycket svårare, man måste hitta individerna som tillhör dessa grupper. Hur ska man kunna hitta Sveriges judar? Eller Sveriges homosexuella? Vem bestämmer vilka som ingår? Om en person själv menar sig tillhöra en minoritet, räcker det? Och de personer som öppet säger att de tillhör en minoritet kanske inte är representativa för den grupp de tillhör?

Även om det finns ett gott uppsåt i att ta reda på hur Sveriges judar mår så tycker jag att Folkhälsoinstitutet (och andra myndigheter) ska avstå från det verktyget för att försöka bekämpa diskriminering.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar