fredag 1 oktober 2010

Det här kommer att sluta illa

Idag börjar de nya reglerna som begränsar bankernas rätt att låna ut till bostad att gälla (se här i DN). Enligt dessa får man numer bara använda bostaden som pant för lånebelopp upp till 85% av bostadens värde. Flera kommentatorer har menat att 1) detta kommer inte ha någon större effekt på bostadspriserna och 2) detta kommer främst att drabba dem som köper sin första bostad eftersom alla andra har vinsten från försäljningen av sin tidigare bostad att använda som insats (mer i DN). Eftersom varken 1 eller 2 gäller för mig, och jag inte uppfattar min situation som så speciell, tror jag att dessa kommentatorer kan ha fel och att detta kan få mycket större och värre effekter än avsett.

Vi köpte just ett radhus för 3 miljoner kronor. För att köpa en bostad för så mycket pengar behövs en insats på 300.000 kronor om man vill låna till 90% av köpeskillingen och slippa topplån. Från och med idag skulle dessa 300.000 kronor bara räcka som insats till ett köp på 2 miljoner kronor. Vi (och kanske andra) hade inte kunnat vara med i budgivningen på vårt hus, säljarna hade fått mindre betalt för huset, de i sin tur hade haft mindre pengar att köpa sin nya bostad för och så vidare. Givet en insats är det väldigt stor skillnad om den ska motsvara 10 eller 15 procent av köpeskillingen (i detta fall alltså 2 eller 3 miljoner kronor).

Vår första egna bostad i Stockholm var en 3:a i Fruängen. Den köpte vi våren 2007 och sålde i våras tre år senare. I förhållande till vår drömlägenhet var den vi köpte både mindre, längre ut på tunnelbanan och billigare. Under de tre år vi bodde i Fruängen hände inte något speciellt där eller i vår bostadsrättsförening som borde göra lägenheten mindre attraktiv. De genomsnittsliga bostadspriserna i Stockholm har ökat sedan 2007. Ändå sålde vi med förlust. Inte med mindre vinst än vad vi hoppats på eller under vårt utgångspris utan med förlust. Vi fick nästan 100.000 kronor mindre för lägenheten 2010 än vad vi betalade 2007.

Det är klart att det säkert finns någon sorts förklaring till detta. När vi köpte 2007 var bostadsmarknaden i det området (Liljeholmen, Midsommarkransen, Fruängen) väldigt het. Lägenheten vi köpte var den enda vi bjöd på som inte gick upp 50% eller mer. Vi var inblandade i flera budgivningar där priset gick upp 100% över utropspris. Men min poäng är att detta kan lätt hända vem som helst. Att ha en bostadspolitik som baserar sig på antagandet att alla människor gör stora vinster på bostadsförsäljningar kommer att sluta illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar