fredag 11 februari 2011

Blogginlägg om Catalinaaffären

Anders Jallai (författare med mera) skriver på sin blogg mer om den så kallade Catalinaaffären. Eller rättare sagt om den härva som borde kallas DC-3-affären.

En kort bakgrund: sommaren 1952 försvann ett svenskt militärt flygplan ("DC-3:an") som genomförde signalspaning för FRA över Östersjön. Genast fattas misstankar, som senare har bekräftats, om att planet skjutits ner av Sovjetunionen (över internationellt vatten). Under de efterföljande spaningarna efter det försvunna planet blir ett annat militärflygplan ("Catalinan") också nedskjutet av Sovjetiskt stridsflyg. Incidenterna ger upphov till en diplomatisk kris mellan Sverige och Sovjetunionen, där de senare förnekar nedskjutningen av "DC-3:an" och menar att "Catalinan" kränkt sovjetiskt luftrum. I den nutida debatten kring Catalinaaffären är det speciellt två frågor som diskuterats: hur undfallande var egentligen den svenska regeringen mot Sovjetunionen och exakt vilken typ av uppdrag utförde "DC-3:an".

Det är rörande den andra frågan Jallai nu publicerar ny spännande information om USAs inblandning i tre inlägg: En liten amerikan som gäckat oss sen 1952, Fyra svenskar i Gulag och Vem använde DC-3:ans nionde fallskärm?.

Man kan naturligtvis fråga sig varför det är intressant hur svenska myndigheter agerade för snart 60 år sedan. Jag kan har två argument för detta:

För det första finns det ett värde i att historieskrivningen är korrekt. Den officiella historieskrivningen är en viktig del i den stora berättelsen om Sverige. Vem som varit skurk och vem som varit hjälte i vår historia påverkar också hur nutida aktörer och agerande bedöms. Om neutralitetens hjältar lyckades med att balansera på slak lina under kalla kriget och på så sätt rädda Sverige från kriser och elände, så kanske nutida politiker bör försöka göra något liknande. Om istället självutnämnda maktmänniskor i hemlighet konspirerade mot vår demokrati och frihet, kanske nutida politiker bör akta sig för det.

För det andra så dör inte hemliga nätverk bara för att hemligheterna dör. Om man bygger upp hemliga organisationer och kopplingar för att agera till exempel i ett kallt krig så försvinner inte dessa kopplingar bara för att kriget tar slut. Man känner den man känner. Om det har fungerat bra att ta hemliga beslut utan att behöva blanda in utomstående (som till exempel politiker) så fortsätter man med det. Det hemliga nätverket kan alltid skapa sig ny hemligheter att bevara om de första tagit slut.

1 kommentar:

  1. Man sket i familjerna till de åtta, dom skulle fått ett avsevärt skadestånd ( 100 miljoner eller mer) enligt mitt tycke. Politiker och andra makthavare med insyn dolde information och till och med påstod att de (piloterna och besättningen) kunde ha flytt till Sovjet, alltså hoppat av och blivit förrädare. Svinigt!

    SvaraRadera