torsdag 5 december 2013

Svenskt hemligt samarbete med utländska underrättelsetjänster

I Sam Nilssons bok "T-kontoret: Underrättelsetjänst och västsamarbete" ges, som titeln antyder, en bild av hur den hemliga svenska militära underrättelsetjänsten T-kontoret samarbetade med andra västliga underrättelsetjänster. Arbetet baseras på de stora delar av T-kontorets arkiv som finns, delvis på mystiska grunder, bevarat för eftervärlden och som steg för steg blir tillgängligt för forskning. I motsats till vad man kanske tror så är innehållet i dessa före detta hemligstämplade rapporter inte särskilt spännande. Anledning ligger i att underrättelsetjänsters främsta arbetsverktyg är den så kallade "normalbilden". För att kunna varna för att något speciellt är på gång måste man veta vad som är normalt. Därför innehåller rapporterna sådant som: hur många tåg stod vid denna station då och då, att passera gränskontrollen X tog Y minuter, i hamnen Z fanns det tre stycken militära fartyg, på torget i A syns uniformerad personal. Författaren har därför valt en annan vinkling för att tolka materialet. För att undvika rundgång i den ständiga byteshandeln mellan underrättelsetjänster är varje rapport märkt med källa, om den mottagits från främmande land, och mottagare, om den lämnats vidare. Därigenom kan författaren göra ett bokslut över T-kontorets byteshandeln med främmande länder under åren 1946-1950.

Författaren går mycket sakligt tillväga: så här många rapporter skickades till land X, så här många togs emot och detta var dessa huvudsakliga innehåll. På detta sätt upprättar han "balansräkningar" över samarbetet med bland annat de nordiska länderna, Tyskland, USA och England. Boken ger därigenom en mycket tydlig och enkel bild av hur ett samarbete mellan underrättelsetjänster kan (kunde) se ut.

Land Rapporter till landet Rapporter från landet
Finland 0 239
Danmark 640 508
Norge 280 50,5
Storbritannien 341 112
USA 28 7
Schweiz 0 273,5
Västtyskland 62 81,5

Som läsare hoppas man egentligen bara på en fortsättning som täcker senare år. (Jag skrev ett första inlägg om boken här)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar